I ett komplext förändringsprojekt kommer det alltid att finnas ett ständigt behov av att anpassa sig till förändrade förutsättningar. Det måste genomföras genom iterativa processer där frågeställningarna hela tiden återkommer och svaren ständigt ut- och omvärderas.
De flesta av oss hävdar att utvecklingstakten i samhället ökar. Många menar också att varje verksamhet – företag som organisation – därmed måste använda en stor del av resurserna till att anpassas till de föränderliga förutsättningar som blir följden. Utveckling, och så även förändring, har blivit ett konkurrensmedel. Att kunna lyckas genomdriva förändringar blir också många gånger avgörande för ett företags eller en organisations framgång.

Dä årner säj, annars styr vi med järnhand
När det gäller synen på förändringsarbete befinner sig organisationer i allmänhet på en skala med två ytterligheter. I den ena änden av skalan finns inställningen som vi i Värmland uttrycker som ”dä årner säj, annars kvätter dä”. På den andra kanten finns det strikt mekaniska synsättet, där förändringsarbete bäst drivs genom fyrkantiga avtal och genom att var och en sköter sitt. Något mer ordnat än att tro att allt ska ordna sig, förvisso. När det kommer till komplexa förändringsprojekt kan man dock vara säker på att både krav och förutsättningar kommer att förändras under arbetets gång, till skillnad från ett enklare projekt där målen är tydliga och genomförandet går att specificera från start till mål.

Att anta att det på förhand går att bestämma vad som ska göras och hur det ska gå till resulterar ofta i dyra slutsummor och att förväntningarna byggts upp lika skyhöga som summorna. Besvikelsen och förändringströttheten kommer också som ett brev på posten. I korridorerna skriker vi Bend Over Here It Comes Again! för att sedan återgå till att göra som vi alltid gjort när det blåst över. Effekterna däremot, de uteblir. Anledningen? Varje förändring är unik och det är inte möjligt att skapa metoder och modeller som täcker alla upptänkliga fall.

Ekosystem snarare än linjärt samband
I ett komplext förändringsprojekt kommer det därför att finnas ett ständigt behov av att anpassa sig till förändrade förutsättningar. Lite som att

skjuta på ett rörligt mål; det krävs att man siktar strax före målet och att
man inför nästa skott uppdaterar och korrigerar både i höjd, sida och
avstånd. Och som om detta inte vore nog så krävs dessutom ett öga på omvärlden så att ett plötsligt hinder inte dyker upp mellan skott och mål.

Ständiga omvärderingar må vara en projektledares mardröm, men ett komplext förändringsprojekt handlar mer om ekosystem än linjära samband med enkla orsak-verkan-mekanismer. De måste genomföras genom iterativa processer där frågeställningarna hela tiden återkommer och svaren ständigt ut- och omvärderas. Ledarskapet – både för förändringsprojektet och ”den vanliga verksamheten” – måste baseras på en förståelse för de processer som sätts igång och som kan karakteriseras som icke-mekaniska. Att leva i förändring innebär, och kräver, ett ständigt lärande, men också en förmåga att hantera turbulens. Det ställer krav på människors kunskap, kompetens och personliga egenskaper. De goda nyheterna är att en organisation kan lära sig att bli bättre på förändringar, om rätt utrymme skapas.

Förutsättning för utveckling
Arkimedes sa ”ge mig en fast punkt och jag skall rubba jorden”. Genom att sikta före målet men korrigera både i höjd, sida och avstånd, och samtidigt parera plötsliga hinder, kommer även turbulenta förändringar att upplevas som någorlunda fasta mål.
Dagens samhällsklimat kastar ljus på att det är viktigare än någonsin att våga ifrågasätta gamla sanningar, och utmana våra egna värderingar utifrån den verklighet som vi är en del av. För en organisation skapar ett lyckat genomförande av förändringsarbete en enorm potential till effektivitet, lönsamhet och utveckling. För den enskilde innebär det samtidigt, om inställningen är den rätta, stora möjligheter till personliga framsteg. Organisationers, och dess medarbetares, förmåga till förändring är och kommer alltid att vara en förutsättning för ett välmående framtida samhälle.