Jag läser gärna om och inspireras av visionärer som förverkligar sina drömmar på olika sätt. Framgångssagor är både roliga och sedelärande. Men ibland händer det konstiga saker, när en person får mer uppmärksamhet än själva resultatet hon har åstadkommit, och det skapas en personkult. Jag tror att många känner igen det. I denna persondyrkan visar historien att man ibland går vilse, om information med tvivelaktig källgranskning sprids genom exempelvis sociala medier. Även skeenden och händelser i samhället av sensationell karaktär kan spridas snabbare än vinden.

Att vara rädd

Om merparten av ens nyhetsflöde kommer från begränsade eller slutna grupper är det inte helt ovanligt att människor blir rädda. Det kan vara rädsla för våldtäkter, dödliga sjukdomar, trafikfaror, gifter i sjöbotten, invandrare, bara för att nämna några. Oavsett drömmar och visioner eller rädsla är min bild att endast ett fåtal faktiskt själva har upplevt det som lockar eller skrämmer. Inte särskilt många har heller någon nära vän som har gjort det, men man översköljs ändå med dessa händelser som något som finns i ens direkta närhet.

Prestigelösa vuxna

När det orimliga blir norm eller när rädslan börjar ta över behöver man vara vuxen (jag finner inget bättre ord). För mig är det bland annat att vara ansvarsfull, att våga tro och stå upp för något som man underbygger, att inte till varje pris utnyttja överläge till egen vinning, att inse att ibland måste man förändra sitt beteende. Det bär många drag av prestigelöshet.

Obekväma beslut för att utveckla och förändra

Alla vet nog att ett samhälle inte automatiskt strävar mot en jämvikt som är konstant. Det krävs arbete för att utveckla och förändra – ibland med obekväma beslut. Man växer av att medverka i den processen. 160 000 asylsökande kom till Sverige 2015 och det innebär stora utmaningar och en del problem som alla sett och hört, men jag tror inte att det är särskilt stor andel av Sveriges tio miljoner invånare som faktiskt arbetat med mottagande, beslut och inslussning i samhället. Däremot är det många som bevisligen känner sig hotade och rädda för förändringen. Då är det lätt att kritisera beslut, vad någon gör eller vad någon inte gör.

Häxjakt hindrar återväxt

Politiker och offentliga tjänstemän utsätts, ibland befogat, men ofta också i populistisk anda för minutiös granskning från granskande journalistik och upprop på sociala medier. Öppenhet är bra, men häxjakt hindrar återväxt i politiken och det blir ett stort problem om det inte går att överföra erfarenhet om hur politiken och samhället fungerar till kommande generationer. Vem vill hudflängas officiellt om man engagerar sig politiskt på fritiden eller som tjänsteman och i rollen tar ett felaktigt beslut? Vågar vi inte engagera oss i samhället så lär vi oss inte hur det fungerar och vi blir rädda för varandra i stället för att vuxet genomföra nödvändiga förändringar tillsammans.

De verkligt viktiga frågorna

Vi har bra förutsättningar – alla erbjuds utbildning, det finns barnbidrag och sociala skyddsnät. Det finns mycket att förbättra, men jämfört med många miljarder andra människor påstår jag att vi har ett bra utgångsläge för framtiden om vi inte glömmer bort de verkligt viktiga frågorna. Om vi gör det förtjänar vi inte heller bättre än populistiska/röstfiskande lösningar på problem och utmaningar. Några exempel som jag reagerar på: Är feminism inkluderande för mer än halva befolkningen? Måste barn gå tre timmar på dagis varje dag i stället för att vara hemma med sina föräldrar och syskon och träffa andra barn som är hemma, när vi har föräldraledighet? Det blir mest förändring för förändringens skull.

Krav på egen förändring

Förändring i vår omvärld ställer ofta krav på egen förändring. Ibland orkar eller hinner man inte själv genomföra förändringen. Men är man ändå engagerad går det att samarbeta eller ta hjälp för att förstå och beskriva behov, skapa öppenhet för nya idéer, använda sunt förnuft, tydliggöra sanningar samt skapa ett prestigelöst klimat där man tillåts växa.

Motsatsen, att förhindra nödvändig förändring, kräver också ett gediget arbete, fast omvänt – engagemang för att inte förstå och beskriva behov, underminera öppenhet för nya idéer, ifrågasätta sunt förnuft, alternativa sanningar samt prestigelöshet bland de redan frälsta.

Övning ger färdighet

Vårens första cykeltur är rolig och befriande efter att ha suttit på träningscykeln under vintern – det är kul när träningen ger resultat. Det senaste årtiondets stora förändringar i samhället kräver ett vuxet bemötande för att inte misstro, hat och hot ska ta överhand. Så vi måste upp på vår mentala motionscykel och förbereda oss och kommande generationer för vuxenarbetet som vi har framför oss. Jag tror att det är mödan värt.

*****************************************

Texten ovan är ett utdrag ur Xmentor Managements bok ”18 tankar om motionscyklar – en bok om förändringsledning”.

Det hör kanske inte till vanligheterna att ett gäng managementkonsulter skriver en bok om motionscyklar. Men namnet till trots – boken handlar inte om ett träningsredskap. Vi använder motionscykelns som en metafor för att på ett lättsamts sätt förmedla våra insikter om det, för alla verksamheter och organisationer, så viktiga området förändringsledning. Den som läser boken kommer att förstå.

Är du intresserad av att läsa hela boken? Kontakta oss så löser vi givetvis det!